Förlossningsberättelse del 2
Då fortsätter vi där vi slutade sist...
Sist: Var inne på förlossningen på grund av misstänkt vattenavgång, men det var bara ett falsk larm"
Onsdag 22/10
Jag började få små värkar tidigt på morgonen, innan vi åkte in till förlossningen. Inte alls kraftiga att det gjorde superont. Johannes skulle egentligen jobba dygn denna dagen, men var hemma med mig istället, då vi båda kände att något var på gång och jag hade ju faktiskt börjat få värkar.
Det var rätt så lugnt med värkarna under dagen.
Vi åkte till Pickesjön för att gå en promenad, då man blir helt tossig av att vara hemma hela dagarna. En jätte mysig promenad blev det. Provade även att springa lite, för att "få igång det"... Man kände sig precis så otymplig och fet som dom i Biggest loser ser ut att vara :D
Vi åkte till Pickesjön för att gå en promenad, då man blir helt tossig av att vara hemma hela dagarna. En jätte mysig promenad blev det. Provade även att springa lite, för att "få igång det"... Man kände sig precis så otymplig och fet som dom i Biggest loser ser ut att vara :D
Värkarna var inte alls täta och inte alls onda på de sättet det "ska" vara.
Onsdag 22/10 - Torsdag 23/10
Har sovit helt okej hela natten,. Dock vaknat varje timma på grund av klåda och värkar, men kunde sova igenom en del värkar också.
Torsdag 23/10
Nu kände jag att värkarna hade ändrat karaktär. Dom började nu göra ont, men inte så ont att jag inte klarade mig hemma. Värkarna var ganska regelbundna var femte/sjätte minut under hela dagen.
Det var regnigt ute och riktigt grått. Men jag blev helt tokig av att vara inomhus hela dagen, så jag och Johannes åkte till Kypesjön för att gå en liten runda där. Det blev en runda på 1,3 kilometer, detta tog oss lite mer än 40 minuter.. Vi gick, stannade, andades igenom en värk, gick, stannade, andades igenom en värk osv...
Mellan varje värk skrattade vi och hade det faktiskt jätte mysigt i regnet! Jag kände mig rätt så pigg..
På kvällen vid 18-19 tiden kände jag att värkarna gjorde så mycket ondare än innan, så jag började "klocka" värkarna.
Värkarna varade i ungefär 1-1,30 minuter.
Då hade mina värkar blivit väldigt oregelbundna, och kom allt mellan var tredje till var tionde minut.. Det kändes så sjukt jobbigt att se att det var så oregelbundet. Känslan av att bebisen ALDRIGkommer att komma ut blev bara starkare...
Klockan 21:00 började Big Brother (ja, jag tittar på det och skäms inte över det) och jag satt på kanten på soffan och var redo för varje värk.
Varje gång jag kände att värken var på gång, gick jag till en byrå som står i vardagsrummet och hängde på den och andades mig igenom värken. Johannes var vid min sida hela tiden och stöttade mig och masserade mig på ryggen. Han var ett sånt otroligt bra stöd! Tack älskling!!
När Big Brother, två timmar senare var slut hade värkarna blivit betydligt ondare, men glesare. Nu var dom mer regelbundna, men med ca; 7-8 minuter emellan.
Johannes tyckte att vi skulle ringa till förlossningen för att rådfråga, men envis som jag är så fick han ett tydligt och bestämt NEJ från mig.
Men efter en stunds tjat från honom, så gick jag med på att han ringde...
Vi fick "erbjudande" av dom att komma in och få en sovdos, eftersom att jag behövde vara pigg inför lördagen och igångsättningen. Men jag vill vara kvar hemma och ge det en chans att somna hemma.
När klockan var ungefär 01:00 på natten hade jag ännu inte kunnat somna på grund av värkarna, då såg vi att det var två minuter emellan värkarna ibland, då ringde Johannes, utan mitt godkännande till förlossningen igen och frågade om vi fortfarande kunde komma in och få en sovdos, och det var självklart okej för dom. Jag hade inte så mycket att säga emot, utan det var ju bara vackert att lyda och sätta sig i bilen...
Fredag 24/10
Vi kom in till förlossningen vid 01:30. Fick komma in på ett "intagningsrum" och träffade där en supergullig barnmorska som hette Johanna. Körde CTG-kurva i en halvtimma som bara var bra. Den visade att jag hade en del värkar emellanåt. Sedan undersökte hon mig och fick då beskedet att jag var öppen 1-2 cm. Äntligen tänkte jag, nu har det börjat hända någonting i kroppen efter alla dessa värkar.
Fick godkänt av en läkare till att få en sovdos. Nu var klockan ungefär 02:30. Blev förflyttade till ett patientrum inne på förlossningen. Bytte om till en nattskjorta och kröp ner under täcket. Fick två tabletter, bricanyl (för att livmodern skulle slappna av) och Imovane (insomningstablett) och även en morfinspruta (smärtlindring).
Vaknade två gånger av värkarna, varav i den andra värken kände jag att det "knäppte till" i magen, lite som en spark nedåt. Skulle gå på toaletten och vad hände då?? Jo vattnet gick.. Jag började mest skratta åt det, och Johannes kröp på golvet och torkade efter mig. Vi ringde efter en barnmorska som bekräftade att det var vattenavgång denna gången. ÄNTLIGEN!!!!
Kunde efter detta sova rätt så bra mellan 04:00 - 08:00.
Nu var det ny personal på plats och barmorskan Maria hade hand om oss. Jag och Johannes åt frukost ihop inne på rummet. Sedan fick vi ordination på att gå ut och gå en timma i området för att se om värkarna tilltar, för att efter lunch se om det har hänt något...
Så mellan 10-11 var vi ute och gick.. Upp och ner i trapporna.. =)
Efter lunchen var det dags för en ny kontroll. Nu var jag öppen ca: 4 cm. Så barnmorskan tyckte att vi skulle förflytta oss till ett förlossningsrum för att starta upp ett dropp i värkförstärkande syfte för att få igång det ännu mera.
Åh herregud... nu var det verkligen dags att köra på...
Jag minns att jag sa till Johannes att jag inte var redo för detta.. Jag började direkt tvivla på mig själv..
"Kommer jag att klara detta?"
"Är jag redo?"
"Vill jag detta?"
Men det var ju "försent" för att ångra sig nu...
Del 3 kommer inom kort...
Kommentarer
Trackback
