Sanningens ögonblick är kommen
Här kommer ett litet inlägg om hur jag har sett ut och hur jag ser ut nu från start med min vikt och med mina mått...
När jag vägde som minst, då vägde jag 62,8 kg. Detta var i april 2013. DIT ska jag igen...
Såhär ser allt ut.... (åhh detta tar emot att skriva)
- Jag blev gravid i början av 2014.
- Vid inskrivningen på mödravårdscentralen vägde jag 68 kg.
- Vid inskrivningen (23/10) på förlossningen vägde jag 90 kg. Fyy va jobbigt det är att "skylta" med det. Inget jag är stolt över, att jag vägde så mycket. Visst var det mycket vätska också men mycket var "gokilon" om ni förstår vad jag menar. Det går inte att dölja! Helt enkelt en lite för go graviditet...
- 27/10 vägde jag 80,4 kg, vilket jag ser som min STARTVIKT...
Sedan har jag succesivt gått ner i vikt, dock undantag nu då som jag skrev i ett annat inlägg..
Mätte mig första gången den 3/11
Såhär såg det ut då:
Vikt: 79,1 kg
Höger lår: 65 cm
Vänster lår: 64 cm
Midja: 92 cm
Mage (pluffset): 110 cm
Rumpa: 109 cm
Bröst: 110 cm
Höger arm: 31/31,5 cm
Vänster arm: 29,5/30 cm
Hals: 35,5 cm
Idag den 12/1 har jag vägt och mätt mig igen... Gör detta varje måndag..
Såhär ser det ut idag:
Vikt: 75,9 kg (-4,5 kg)
Höger lår: 61,5 cm (-3,5 cm)
Vänster lår: 61,5 cm (-2,5 cm)
Midja: 88 cm (-4 cm)
Mage (pluffset): 100,5 cm (-9,5 cm)
Rumpa: 103,5 cm (-5,5 cm)
Bröst: 104 cm (-6 cm)
Höger arm: 30/30,5 cm (-1/1 cm)
Vänster arm: 28/29 cm (-1,5/1 cm)
Hals: 34,5 cm (-0,5 cm)
Sen är det ju såhär också!!!! Det är 9 månaders viktuppgång, vilket innebär att jag inte ska rasa ner i vikt nu, eftersom att det inte bara är "gravidkilon" utan även gokilon. En del säger "9 månader upp, 9 månader ner", men riktigt så lång tid vill jag kanske inte att det ska ta.
Jag stirrar mig absolut inte blind på vågen, utan vågen är en vägledning för mig. Sen är det hur jag mår, hur jag känner mig i min kropp och hur jag trivs med min kropp som är det avgörande. Men jag vill ha en målvikt för att kunna pressa mig till att få resultat.
Det som gör mig riktigt irriterad är att jag för några veckor sedan vägde 74,2 kg, vilket innebär en viktuppgång på 1,7 kg... INTE okej!!!
Nu ska jag snart iväg till IBEX och köra tre lång intervaller rodd...
Min förlossningsberättelse del 1
Tänkte jag skulle börja skriva ner min förlossning, nu när Olivia ligger jämte mig och sover.
Olivia var beräknad att anlända den 10/10.
Berättelsen börjar lite smått angående mina utslag, som jag redan har skrivit om i ett annat inlägg.
Måndag 13/10
Klådan hade ökat och utslagen har ökat. Så jag ringde till mödravårdscentralen (MVC), då jag kliade sönder min hud och kunde knappt sova. De hänvisade mig till vårdcentralen.
Tisdag 14/10
Jag ringde då vårdcentralen och berättar om min klåda och om mitt problem. De har tyvärr inga tider fören om några dagar, så de hänvisar mig tillbaka till MVC igen.
När jag ringer till MVC, fick jag turen att det var samma barnmorska som svarade som jag hade pratat med dagen innan, så hon var redan lite insatt i min situation.
Hon gav mig beskedet att min barnmorska skulle prata med läkaren på MVC under dagen och sedan ringa tillbaka till mig.
Ann, min barnmorska ringer mig vid lunch och ger mig beskedet att vi har fått en tid till förlossningen den 15/10 för en bedömning av eventuell igångsättning, då att förlösa är det bästa sättet för att bli av med klådan. Jag frågade Ann vad hon trodde... Vilket såklart var svårt att svara på, men fick svaret "Förberedd dig på att bli igångsatt".
Mina känslor bara välde ur mig.
Jag visste inte om jag blev glad för beskedet eller jätte ledsen. Det var ju inte såhär jag tänkte att min förlossning skulle gå till...
Jag ville ju att kroppen spontant satte igång förlossningen och inte en massa läkemedel, men o andra sidan så klarade jag ju inte av klådan något mer. Den blev jag ju tokig av! Och att inte kunna sova och vara "hyfsat" utvilad inför min framtida förlossning var ju inte heller bra.
Det var så svårt, jag visste inte vad jag skulle känna...
Onsdag 15/10
Hade tid på förlossningen för en bedömning av min klåda och en eventuell igångsättning. Kommer in till förlossningen och får då träffa en barnmorska.
Kopplas upp för att köra en CTG-kurva i 30 minuter. Denna ser fin ut. Inga större eller kraftiga sammandragningar.
Sedan kommer det in två läkare som kollar på mina utslag lite skeptiskt och vet väl egentligen inte riktigt vad dom ska säga. Båda två talar väldigt dålig svenska och dessutom talade dom olika grundspråk också, så dom förstod inte riktigt varandra heller.
Den ena läkare undersöker mig, och känner att livmodertappen är helt omogen och jag har långt ifrån börjat öppna mig. Så en igångsättning vad för riskfyllt att genomföra så det blev jag nekad. Jag blev både lättad och väldigt ledsen.
Lättad till att jag inte behövde bli igångsatt med en massa läkemedel, men otroligt ledsen över att min kropp långt ifrån hade börjat förbereda sig inför framtida förlossning. Det kändes som om någon sparkade undan mina fötter. Tänk om dom hade sagt att min kropp var på gång att börja, men icke...
Istället för en igångsättning, fick jag en akuttid till hudmottagningen samma dag klockan 13:00.
Där fick jag träffa en supergullig läkare. Hon misstänkte att jag hade drabbats av PUPPP, men ville även att en annan kollega skulle titta på det också, som även han sa "PUPPP".
Jag fick tabletter och salva utskriven.
Samma dag hade jag tid på MVC för vanlig kontroll. Nu var huvudet fixerat och hjärtslagen låg runt 133 slag/minut.
Natten till torsdagen sov jag knappt INGENTING på grund av klådan. Medicinerna hade inte hunnit ge någon effekt ännu.
Allt är väldigt lugnt på sammandragningsfronten i några dagar.
Tisdag 21/10- Onsdag 22/10
På natten vaknade jag av att jag var kissenödig (som jag är varje natt). På vägen till toaletten känner jag att "shit, vad händer nu? Går vattnet nu?" Det kändes precis så...
Sprang in på toaletten....
Johannes vaknar när han hör att jag står i duschen (var ju tvungen att duscha av mig).
"Vad gör du?"
"Jag duschar" sa jag fnittrandes
"Har vattnet gått?"
"Ja, jag tror det" sa jag med såå mycket glädje i min röst
Så jag ringde till förlossningen och fick prata med en supergullig barnmorska. Jag hade då inga värkar, endast lite molande "mensvärk".
Jag fick rådet att sova vidare, klockan var ju ändå ca: 04:00 på natten. Fick en tid för kontroll på förlossningen på morgonen.
Onsdag 22/10
Vaknar vid 06:00 på morgonen av att jag faktiskt har ont i magen. Som kraftiga sammandragningar. Men inte så passa kraftiga att jag trodde att det var värkar.
Kom till förlossningen vid 9-10 tiden för kontroll.
CTG-kurvan såg bra ut, de såg att jag hade börjat få lite sammandragningen, men inte så kraftiga. Sedan kom det in en läkare för en bedömning och undersökning.
Hon bedömde att det INTE var någon vattenavgång, utan bedömde att det var slemproppen och annat "smått och gott" som hade avlägsnas.
"Nehe", tänkte jag.
Eftersom att vi på fredagen den 24/10 hade gått 42 fulla veckor, fick vi en tid för igångsättning till lördagen 25/10.
Nu visste jag... Senast på lördag är det igång... Då kommer min lilla bebis att komma ut...
Men hur kommer det att bli????
Jag hade ju läst så mycket om igångsättning, att risken för akut kejsarsnitt och sugklocka var mycket högre, att det kunde ta upp till tre dygn innan bebisen kom ut osv... Jag visste inte vad jag skulle känna...
Jag vet ju att man inte ska googla allt, men så gör man ju :)
Fortsättning kommer.........
Lång natt
I natt har jag sovit så sjukt dåligt!!
Inte bara pågrund av klådan utan även svårt att känna att kroppen kommer till ro.
Väldigt skönt nu i alla fall att jag har kunnat minska på tabletterna utan att bli helt tokig av klåda. Visst kliar det lite mer än när jag tar tabletterna, men det är ändå hanterbart!
Den medicinen jag tar morgon och kväll fortsätter jag med, men den andra som jag tidigare tog var 4:e timma, tar jag bara morgon och kväll och vid behov nu :)
Känns skönt att inte pilla i sig en massa piller när jag fortfarande har pärlplattan i magen :)
Klumpfot
Nu börjar skorna bli rejält tajta...
Fyy vilka hemska fötter jag har nu!!
Urgh
En förtydling
Måste förklara en sak som lätt misstolkas :)
Jag kan gå gravid huuuur länge som helst, det är inte det som jag upplever är jobbigt i nuläget. Det är inte heller att jag nu har gått 10 dagar över beräknat datum som jag tycker är jobbigt, utan det är denna klådan som gör mig galen som är mest jobbig.
Jag går GÄRNA flera veckor extra gravid, bara utslagen och klådan försvinner.
Det enda som är jobbigt med graviditeten nu (förutom utslagen då) är att man inte är så smidig som man tidigare var :) Man känner sig som en strandad val emellan åt.
Klart att jag längtar efter bebisen, men jag kan lätt gå gravid några veckor till, även fast jag nu känner mig färdig för denna gången :)
Känsliga läsare varnas!!!
Jag har så svårt för gravida kvinnor som bara gnäller över sina graviditeter. "Det är tungt", "Aj det gör ont", "Åh jag har ditten och jag har datten".
Det är just DÄRFÖR jag kommer välja att lägga ut bilder på hur jag faktiskt ser ut just nu! För att jag vill att ni ska se att det faktiskt är "på riktigt" och inte bara ett jäkla gnäll...
Jag har inte velat vara en gnällig höggravid kvinna. Men denna klådan är något utan dess like...
När jag var på hudmottagningen i häromdan fick jag diagnosen PUPPP.Det står för Pruritic Urticarial Papules and Plaques of Pregnancy.
Detta är en allergilikande klåda som yttrar sig genom att ge bristningar på magen väldigt fort, i dessa bristningarna uppstår det små röda "prickar" som sedan liknar nässelutslag. Sedan sprider sig dessa utslagen på kroppen, oftast till armar och ben. Det finns liksom inga risker för fostret om mamman har PUPPP, men är ett väldigt jobbigt tillstånd för mamman.
PUPPP drabbar ungefär 1 av 300 gravida kvinnor. Jag är alltså UNIK:)
När min mage började sjunka fick jag några små bristningar på sidan av magen, men helt plötsligt sa det bara PANG så hade jag massa röda bristningar på magen med utslag i, som kliade något sjuuuukt.
Nu har dessa utslagen spridit sig över hela min kropp... Kan väl egentligen säga att jag har nästan överallt...
Magen, benen, rumpan, anklarna, armarna, händerna, fingrarna. Än så länge har mitt ansikte klarat sig! Jag hoppas att det förblir så!
På vissa ställen på kroppen så är liksom huden lila/blå/röd... Huden är väldigt hård och stel på vissa ställen. Om man jobbar inom vården så kan man likna mina ben med en tants ben som har både hjärtsvikt och diabetes, och käkar kortison.
Som sagt... Jag varnar er!!! Och föresten! På bilderna har jag precis tagit deodorant, så nej det är inte svett :)
Denna väntan....
Denna väntan alltså!!!!
Idag är det en vecka sedan pärlplattan var beräknad att komma till världen. Men h*n verkar tycka det är gott där inne, så det verkar dröja ett tag till!
Har inga känningar alls att det är något på gång eller så, så min magkänsla säger väl i slutet av nästa vecka :/
Även fast jag har hört av flera att "Det kan bara starta igång utan några förvarningar" osv så säger min magkänsla i slutet av nästa vecka...
Klådan....
Ja, den finns med all säkerhet kvar, och så även alla utslag. Utslagen blir fler och större för varje dag. Klådan gör mig tokig! Har ju fått lite mer mediciner som jag skrev sist, och dom gör mig rätt trött. Man är väldigt matt i kroppen och man känner sig orkeslös av dom. Men det lindrar nog klådan liiiite. Jag vågar inte avstå att ta dom.. Vill inte att klådan ska bli värre!
Såå. Nog gnällt om det för idag..
En lång dag
Idag har det varit en lång dag! Varit många olika besök hos olika specialister angående mina utslag...
Det slutar i alla fall med lite nya mediciner som skall provas. Kommer väl förmodligen bli trött och hamna i en dvala hela dagen men det är bättre än den här klådan...
Grrrr
Förbannade klåda som inte vill ge efter något alls!!!!
Detta är mina "knep"
Lotion- ingen effekt, något svalkande
Olja- ingen effekt
Hydrokortisonsalva- knappt någon effekt, liiiiite vid några tillfällen
Aleoverogel- svalkande men ingen större effekt
Dusch- Kliar bara mera
Handduk doppad i isvatten- Avledande, bedövande och ger effekt en kort stund
Tavegyltablett- har kunnat sova lite bättre men kliar så fort jag vaknar
Så summan blir att isvatten ger effekt när det är riktigt jobbigt och tavegyl funkar till en viss del.. Resten ger knappt någon effekt men jag kämpar på. Så fort den lill* väljer att komma ut så ska klådan försvinna enligt läkaren :)
100%
Idag mina vänner..
Är det dagen som jag har räknat ner till sedan jag fick reda på att det är en liten pärlplatta i min mage :)
Idag är det 10 oktober, det vill säga beräknad förlossning!!!! Men tyvärr tror jag att pärlplattan tycker att det är varmt och gott där inne. Vad h*n inte förstår är ju att det kommer att vara betydligt mycket goare på utsidan, i form av all kärlek!
Jag tror inte att pärlplattan har tänkt att komma ut än på några dagar! Jag som längtar så!!!! Men jag försöker, som jag har sagt innan, att njuta av de sista dagarna här där jag bara kan tänka på mig själv! :)
God morgon
Jag blir galen!!!!
Har varit vaken större delen av natten och det har kliar något sjukt på magen
Kortisonsalvan hjälper ingenting.
Har nu lagt mig på soffan i väntan på att åka och hämta Johannes från jobbet!! Går ju inte att sova !!
Förbannade klåda!!!!
Jag blir TOKIG!!!!!!!
Kortisonsalvan hjälper INGENTING! Det kliar ju fortfarande så sjukt mycket! Imorgon blir det nog en ny sväng till apoteket för någon allergitablett! Måste så bukt med klådan.. Blir GALEN!!!
Jag, mina utslag och min klåda :)
Idag var jag som sagt på MVC och fick träffa två läkare där på grund av mina utslag och den förbannade klådan av dessa utslagen..
Deras teori är att det är "PUPPP".Puppp är en allergiliknande klåda som i sällsynta fall drabbas gravida kvinnor, oftast i slutet av graviditeten. Orsak till tillståndet är okänd. Det går över strax efter att graviditeten är över.
Så jag har köpt Hydrokortisonsalva för att se om det lindrar något. Än så länge känner jag ingen skillnad tyvärr...
Sista besöket?
Idag var vi som sagt hos barnmorskan och förhoppningsvis var det de sista besöket...
Bebisen ligger fortfarande med huvudet åt rätt riktning, dock inte fixerad men det oroar mig inte. Det är ju inte alla bebisar som gör det fören under förlossningen och värkarbetet..
Hjärtljuden låg som tidigare runt 135 slag/minut.
Mitt blodtryck låg lika stabilt som tidigare.
Dock har jag fått utslag på min mage som kliar något sjuuuuukt så jag ska tillbaka dit imorgon på ett läkarbesök. Jag tycker det ser ut som nässelutslag, precis som svärmor också trodde men vi får väl se vad läkaren tycker imorgon.
8 oktober!
God förmiddag!!
Idag hoppas jag att det är vårt sista besök på Mödravårdscentralen (MVC)!
Vi får väl se idag också om den lill* krabaten i magen har fixerat sig där inne ännu.
Innan besöket på MVC ska jag, Michelle och Thelma äta lunch på stan! Alltid mysigt med de sällskapet :)
Gårdagens kväll
Igår kväll var som sagt jag och Michelle på Babbel och åt..
Åhh va gott det va :D
Jag åt tapas i form av
* Pirog fylld med kyckling och chilicream
* Pulled pork med cole slaw
* Mini burgare med mozzarella, cole slaw
* Nachos med vitlöksdip
Åh det var SÅÅ gott :)
Värk i ryggen
Alla sätt är bra, förutom dom dåliga...
Såhär löser jag att vetekudde ska sitta kvar på ryggen när jag rör mig :)
Ganska smart om jag får säga det själv...
Vilda nätter
Herrejösses vilka vilda nätter det är nu...
Drömmarna handlar om allt mellan nyfödd bebis, kalas, blir jagad av lodjur till att vattnet går... 😃
OKTOBER
Nu är Oktober här, månaden som har jag väntat på, månaden då jag ska bli mamma!! :)
Åh va detta är spännande!!
Känner i kroppen dagligen att vi kommer närmre förlossningen för varje dag! Vilken dag det blir, har vi ingen aning om.
Om det blir imorgon, om tre dagar eller om tre veckor... Ingen aning..
Det enda vi vet, är att det blir denna månaden!!! ❤️❤️❤️
urrgh
Vissa dagar känner jag inte av det alls, men vissa dagar är det så sjukt jobbigt!!! Det jag syftar på är den förbannade halsbrännan....
Har tagit dubbla dosen av novaluzid utan effekt :(
