Min förlossningsberättelse del 1
Tänkte jag skulle börja skriva ner min förlossning, nu när Olivia ligger jämte mig och sover.
Olivia var beräknad att anlända den 10/10.
Berättelsen börjar lite smått angående mina utslag, som jag redan har skrivit om i ett annat inlägg.
Måndag 13/10
Klådan hade ökat och utslagen har ökat. Så jag ringde till mödravårdscentralen (MVC), då jag kliade sönder min hud och kunde knappt sova. De hänvisade mig till vårdcentralen.
Tisdag 14/10
Jag ringde då vårdcentralen och berättar om min klåda och om mitt problem. De har tyvärr inga tider fören om några dagar, så de hänvisar mig tillbaka till MVC igen.
När jag ringer till MVC, fick jag turen att det var samma barnmorska som svarade som jag hade pratat med dagen innan, så hon var redan lite insatt i min situation.
Hon gav mig beskedet att min barnmorska skulle prata med läkaren på MVC under dagen och sedan ringa tillbaka till mig.
Ann, min barnmorska ringer mig vid lunch och ger mig beskedet att vi har fått en tid till förlossningen den 15/10 för en bedömning av eventuell igångsättning, då att förlösa är det bästa sättet för att bli av med klådan. Jag frågade Ann vad hon trodde... Vilket såklart var svårt att svara på, men fick svaret "Förberedd dig på att bli igångsatt".
Mina känslor bara välde ur mig.
Jag visste inte om jag blev glad för beskedet eller jätte ledsen. Det var ju inte såhär jag tänkte att min förlossning skulle gå till...
Jag ville ju att kroppen spontant satte igång förlossningen och inte en massa läkemedel, men o andra sidan så klarade jag ju inte av klådan något mer. Den blev jag ju tokig av! Och att inte kunna sova och vara "hyfsat" utvilad inför min framtida förlossning var ju inte heller bra.
Det var så svårt, jag visste inte vad jag skulle känna...
Onsdag 15/10
Hade tid på förlossningen för en bedömning av min klåda och en eventuell igångsättning. Kommer in till förlossningen och får då träffa en barnmorska.
Kopplas upp för att köra en CTG-kurva i 30 minuter. Denna ser fin ut. Inga större eller kraftiga sammandragningar.
Sedan kommer det in två läkare som kollar på mina utslag lite skeptiskt och vet väl egentligen inte riktigt vad dom ska säga. Båda två talar väldigt dålig svenska och dessutom talade dom olika grundspråk också, så dom förstod inte riktigt varandra heller.
Den ena läkare undersöker mig, och känner att livmodertappen är helt omogen och jag har långt ifrån börjat öppna mig. Så en igångsättning vad för riskfyllt att genomföra så det blev jag nekad. Jag blev både lättad och väldigt ledsen.
Lättad till att jag inte behövde bli igångsatt med en massa läkemedel, men otroligt ledsen över att min kropp långt ifrån hade börjat förbereda sig inför framtida förlossning. Det kändes som om någon sparkade undan mina fötter. Tänk om dom hade sagt att min kropp var på gång att börja, men icke...
Istället för en igångsättning, fick jag en akuttid till hudmottagningen samma dag klockan 13:00.
Där fick jag träffa en supergullig läkare. Hon misstänkte att jag hade drabbats av PUPPP, men ville även att en annan kollega skulle titta på det också, som även han sa "PUPPP".
Jag fick tabletter och salva utskriven.
Samma dag hade jag tid på MVC för vanlig kontroll. Nu var huvudet fixerat och hjärtslagen låg runt 133 slag/minut.
Natten till torsdagen sov jag knappt INGENTING på grund av klådan. Medicinerna hade inte hunnit ge någon effekt ännu.
Allt är väldigt lugnt på sammandragningsfronten i några dagar.
Tisdag 21/10- Onsdag 22/10
På natten vaknade jag av att jag var kissenödig (som jag är varje natt). På vägen till toaletten känner jag att "shit, vad händer nu? Går vattnet nu?" Det kändes precis så...
Sprang in på toaletten....
Johannes vaknar när han hör att jag står i duschen (var ju tvungen att duscha av mig).
"Vad gör du?"
"Jag duschar" sa jag fnittrandes
"Har vattnet gått?"
"Ja, jag tror det" sa jag med såå mycket glädje i min röst
Så jag ringde till förlossningen och fick prata med en supergullig barnmorska. Jag hade då inga värkar, endast lite molande "mensvärk".
Jag fick rådet att sova vidare, klockan var ju ändå ca: 04:00 på natten. Fick en tid för kontroll på förlossningen på morgonen.
Onsdag 22/10
Vaknar vid 06:00 på morgonen av att jag faktiskt har ont i magen. Som kraftiga sammandragningar. Men inte så passa kraftiga att jag trodde att det var värkar.
Kom till förlossningen vid 9-10 tiden för kontroll.
CTG-kurvan såg bra ut, de såg att jag hade börjat få lite sammandragningen, men inte så kraftiga. Sedan kom det in en läkare för en bedömning och undersökning.
Hon bedömde att det INTE var någon vattenavgång, utan bedömde att det var slemproppen och annat "smått och gott" som hade avlägsnas.
"Nehe", tänkte jag.
Eftersom att vi på fredagen den 24/10 hade gått 42 fulla veckor, fick vi en tid för igångsättning till lördagen 25/10.
Nu visste jag... Senast på lördag är det igång... Då kommer min lilla bebis att komma ut...
Men hur kommer det att bli????
Jag hade ju läst så mycket om igångsättning, att risken för akut kejsarsnitt och sugklocka var mycket högre, att det kunde ta upp till tre dygn innan bebisen kom ut osv... Jag visste inte vad jag skulle känna...
Jag vet ju att man inte ska googla allt, men så gör man ju :)
Fortsättning kommer.........
Kommentarer
Postat av: Thess
spännande, ser fram emot fortsättningen:) fy för den klådan alltså.
Trackback
