Jennifer och Olivia

Jag bara måste säga detta...

 

 

Dom ställer upp för mig i vått och torrt!

Eftersom att dom vet att jag älskar att träna så ställer dom upp såååå mycket för mig, för att jag ska kunna träna..

Som till exempel... Michelle tog med Olivia i vagnen och gick en promenad medans jag sprang i söndags när Johannes jobbade dygn, mamma passade Olivia idag för att jag skulle kunna träna eftersom att Johannes jobbar till typ 21/22-tiden,  som ni kan läsa längre ner i ett annat inlägg om.

 

Jag brukar försöka lägga mina träningspass utefter vad det passar Johannes schema. T.ex att jag försöker träna 06:30 om han ska jobba sedan.

Då får Johannes ta Olivia de mornar, men då brukar jag tänka att "han ska ju ändå upp" haha :)

 

Jag har så svårt för att lämna bort Olivia. Så varje gång jag gör det är det en sån stor övning och prövning för mig. Det är bra att jag tränar under tiden, för så släpper jag tankarna. Sen kommer dom tillbaka direkt när passet är klart..

Och det handlar inte om att jag inte tror att dom kan ta hand om Olivia, eller att hon inte har det bra för det vet jag att hon har och jag tycker det är jätte bra att lämna bort barnen en stund då och då. Dels för att barnen ska lära sig att "nu går mamma, men hon kommer tillbaka", men också att när hon blir större att hon lär sig att lyssna på andra vuxna än mamma och pappa.

 

Men mitt samvete säger till mig "Vilken dålig mamma du är som bara prioriterar dig själv och inte tar hand om ditt barn". Även om jag har varit med Olivia HELA dagen och vill unna mig träning så kommer dess hjärnspöken fram.

Det spelar inte heller någon roll om det är så att Johannes är hemma med Olivia eller om jag har lämnat henne till mamma eller Michelle, jag får lika dåligt samvete ändå.

Och jag menar.. Johannes är ju lika mycket förälder till Olivia som jag är :) men det spelar ingen roll... Såååå dåligt samvete... USCH....

 

Men det jag ville ha sagt är att min familj är så omtänksam och ställer upp för mig såååå mycket!!!