Mamman med tålamodet är borta
Hej Jennifer och Johannes, här ska ni få några tankar och tips om Olivias trots.
Inte för att jag är någon expert men jag har ju ändå gjort det jobbet ni nu gör, några gångerBlinkar
Jag förstår verkligen att ni blir trötta och frustrerade, känner igen det!!!
Det är ett arbete att vara förälder, det kräver både tid och ork och det ni investerar i Olivia nu, får ni tillbaka i framtiden.
Kom ihåg att ni båda är Olivias bästa föräldrar!!!
Det är helt normalt och friskt att hon trotsar, om hon inte hade gjort det så hade livet varit mycket enklare – men då hade det verkligen funnits anledning till att bli oroad för hur hon mår.
Trotsperioder i barnens liv kan komma plötsligt, över en natt nästan – och de varar en tid (men när de håller på så tror man ofta att de aldrig ska gå över) – men de GÅR ÖVER! SNART!
Trotsperioder hör till utvecklingen och Olivias trots har två syften:
A) Olivia ska få lära sig att oavsett vad jag hittar på och hur olydig jag är, så älskar mamma och pappa mig.
Var därför inte långsinta, var beredda att glömma, förlåta och börja på nytt för hundrade gången, när Olivia blir ledsen och vill kramas.
Detta är viktigt, hon lär sig att oavsett vad som än händer så är hon älskad –inte på grund av att hon är lydig utan pga att ni älskar henne i alla lägen.
B) Olivia behöver trotsa för att hon ska bli trygg och lära sig att det finns gränser och var dessa gränser går.
Därför ska ni vara tydliga när Olivia trotsar, jätteviktigt att ni INTE ger upp.
Genom att upprepa och upprepa så lär hon sig att det finns “staket”(gränser som man inte går över, sådant som man inte gör) och innanför det staketet så kan man vara trygg därför att mamma och pappa bestämmer. Hennes trots och ert gensvar lär henne att det är ni som bestämmer - och det ger henne trygghet!
Det är lika jobbigt för henne som för er att gå igenom trotsperioderna, men syftet med dem är att hon ska känna sig älskad och trygg oavsett vad som händer! Men oj vad det kan tära på tålamodet!!!
1. Hota aldrig med sängen som straff...”om du är olydig så får du lägga dig” . Sängen ska alltid vara en plats för trivsel, inte en plats för straff.
2. Hota aldrig med straff som ni ändå inte kommer att kunna eller vilja genomföra, “om du är olydig så går mamma/pappa ifrån dig”. Ska ni hota med straff så se till att ni klarar att genomföra det och att det är sådant att hon förstår det, annars hot om straff bara onödigt prat.
3. Olivia kan sällan själva sluta trotsa när hon väl kommit igång, det är de vuxna som måste hjälpa henne ur låsningen, bryta mönstret. Det är som at barnen liksom “går i baklås” och fastnar i ett beteende som de inte själva kan bryta. Ta henne i famnen, flytta er bort från spisen eller vad det kan handla om, gå någon annan stans och gör något annat. Hjälp henne att bryta mönstret.
4.Tänk i förväg på vilka situationer som kan orsaka konflikter med henne. T.ex. om hon inte får pilla på mobilen, lägg den då inte så att hon ser den eller kan komma åt den. Tänk alltid minst två steg i förväg, vad kan hända och vilka situationer vill ni undvika. Om det är sådant som hon inte får greja med, ha inte det i hennes nivå. Det är en god tanke att hon ska lära sig att lyda ett nej –men under en tid kan det orsaka mer besvär än nytta. Flytta undan saker istället för att ta varje konflikt.
5. Alla barn har dåliga perioder vad gäller mat och alla föräldrar oroar sig för om barnen får i sig det de behöver. På ngt märkligt sätt är det som att barn ser till att få det de behöver, mitt i kladd och söl med maten. Var inte så oroliga för det. Lyft bort henne från bordet om det blir för besvärligt.
6. Ta hjälp av Michelle och Johannes syskon och era vänner, de kommer garanterat att känna igen sig i det ni går igenom!!!
7. se till att ni har barnvakt då och då så att ni får lite egen tid för återhämtning.
Tro mig, det går över, om någon månad så har ni klarat första trotsperioden och hon kommer mestadels att vara go och glad igen. Ni båda är suveräna föräldrar tycker jag, Olivia kan absolut inte ha det bättre!!!!
vad bra skrivet av svärmor! Jag håller med :) Har idag två vuxna barn i åldrarna 21 och 19, men herregud när de var små och trotsiga, det gäller att ha tålamod :)
